Var på arbetsintervju förra veckan och fick naturligtvis frågan om vad jag har för sysselsättning och jag svarade att jag pluggade genus. Mannen som intervjuade undrade vad det var (:D:D) och när jag hade förklarat började han berätta någon historia om hur killarna som var anställda på arbetsplatsen hade fått fylla i något formulär där de kunde välja att definiera sig själv som kvinna, man eller annat. "Ja alltså, man tycker ju att man borde vara antingen eller, men tydligen inte... Det har gått för långt det där." Och där stod jag, helt passiv, utan att motargumentera eller visa tydliga tecken på någon reaktion överhuvudtaget. Antar att det faktum att personen som uttalade sig var chef för företaget och ansvarig för rekryteringen bidrog till att jag inte tog initiativ till debatt, men egentligen var det inget jobb som jag väldigtväldigt gärna ville ha så att rättfärdiga min passivitet med det känns ju ganska patetiskt.
Jag blir så arg på mig själv vid situationer när jag reagerar såhär (dvs inte reagerar) trots att jag blir upprörd och vet att hen sagt fucked up saker. Blir dock ännu mer arg på mänskligheten. Alltså kan människor snälla sluta vara så trångsynta, försöka öppna upp sina sinnen och inte leva i en sorglig liten bubbla? Tycker inte det borde vara så svårt att inse att alla inte har samma förutsättningar och hur problematiskt detta är, men obviously är det väldigt svårt för många haha.
Önskar jag var lite mer som Samantha med det är fan svårt alltså
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar